Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade hon då, kastade en slängkyss, skrattade
och hoppade sjungande nerför trappan.
Men Ankarsparre tog hakan i fingrarna
och mumlade för sig själf:
— Gåtfullare och gåtfullare!
Därefter gick han ner på sitt fina och
behärskade sätt, och i matsalen mottogs han af
den öfversvallande major Dömmare.
— Min hustru och jag, sade majorn, hade
tänkt erbjuda både er, herr Ankarsparre, och
fröken Litzelius en plats vid vårt bord, men
som det tyvärr visat sig finnas plats bara för
en, så ha vi funnit det lämpligast, att fröken
Litzelius fick den. Vi hoppas, herr Ankarsparre
inte misstycker, professorn har redan anhållit
att få ha herr Ankarsparre vid sitt bord.
Bakom dessa ord låg en händelse, som jag
längre fram i annat sammanhang skall berätta.
— Han är en stor beundrare af er, herr
Ankarsparre! tillfogade majorn, och ledde den
unge mannen bort till professor Wohlgemuth,
som under de ohyggligaste ansiktsförvridningar
vandrade af och an i en afbalkning af salen,
där han hade sitt ensamma bord — och där
alltså Ankarsparre var grundligt aflägsnad från
den åtrådda Anna Litzelius!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
