Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att en människa går på fötterna och inte på
händerna. Hvad skulle man väl säga, om solen
började gå upp och ner som en pumpkolf eller
om en begrafningsprocession kom högtidligt
skridande på händerna? Hvarför det är så
viktigt, ja, det öfverlåter jag åt dig själf,
vördade läsare, att utfundera! Du brukar stundom
klaga öfver, att jag förklarar lite för mycket;
det behöfs inte, säger du, med ditt goda hufvud
vill du hellre förklara själf, bara jag lämnar
dig gåtorna och problemen. Var så god, min
vän, här är nu just precis en sådan gåta, och
jag öfverlåter den åt ditt skarpsinne. Men om
du möjligen skulle gå bet, så finner du ett
svar på din fråga i sista raderna af framlidne
professor Immanuel Kants »Grundlegung zur
Methaphysik der Sitten»!
För att nu emellertid återgå till historien,
så hade major Dömmares maliciösa ord vändt
majorskans sinne till favör för Anna Litzelius.
Jag skall minsann visa honom, tänkte hon, att
jag kan vara både det ena och det andra, om
jag vill! Och hon tog en hastig öfverblick
af den vackra slampan, fann henne enkelt och
smakfullt klädd och sig, när hon nu ville se
det, att hon i grund och botten var en ganska
snäll flicka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
