- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
219

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Hon tycks i alla händelser umgås i
societeten!

— Absolut!!! utropade majorn.

Att hon verkligen tillhörde de allra bästa
kretsar, därpå fick major Dömmares ett
otvetydigt bevis, då Anna Litzelius en dag i ett
anfall af smittande godt humör helt plötsligt
sade:

— Tänk, fru Dömmare, hvad hela detta
Ödeborg ändå är för ett menageri, i grund och
botten!

— Tycker fröken det! svarade majorskan.

— Ja, se bara på den där gamla gubben!

Anna Litzelius pekade på ledaren för
grupp III.

— Han ser ju fullständigt ut som en
Tvättbjörn!

Majorskan måste skratta, och hon pekade
på änkefru Modest, som just serverade sig vid
stora bordet.

— Hvad är den där ragatan lik då?
frågade hon.

— En tacka! En gammal tacka,
naturligtvis!

— Ja, minsann — men...

Majorskan böjde sig ner och hviskade:

— Men krigsrådinnan då?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lnankar/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free