- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
228

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för honom bland alla dessa människor, och
han var kär som en katt, han ville vara hennes
drabant och låna glans af henne för att lysa
mest af alla i det lilla samhället. Och just ur
denna hans kärlek skulle explosionen komma,
vuxen upp som en blomma ur F. F. F:s rika
jord.

Och den lät inte vänta på sig!

Den kom redan nästa dag, som var het
och kvalmig.

— Herr Ankarsparre! sade professorn. Jag
fruktar, att vi närmar oss en explosion.
Barometern i läsrummet står på högtryck, och
atmosfären är tung!

Ankarsparre beredde sig alltså att
iakttaga denna naturkatastrof i människolifvet.

Då hände det strax före supén, att han i
närheten af pensionatet, där han satt på en
bänk med en bok i handen och mediterade,
fick höra ynkliga tjut. Han spratt upp och
skyndade till stället och fann Abel Dömmare
i färd med att tvinga ner »Carl» i den
förbiflytande bäcken.

— Abel! sade han. Du skall icke plåga
hunden!

— Det är inte herr Ankarsparres hund!
svarade den blifvande generalen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lnankar/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free