Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstå, och när nu Abel rapporterat, hade han
ändtligen fått vapen i händerna och kunde slå
till, och det gjorde han, i sin egenskap af
krigare, för kung och fosterland!
— Hvad är det ni tar er för friheter mot
min son, min herre?? röt han.
Ankarsparre betraktade med förvåning den
vredgade mannen, men hann ingenting säga,
förrän denne lyfte sin knutna hand under hans
näsa och aflossade följande tal, kryddadt med
vissa opassande ord, som min numera fina
penna absolut nekar att forma. Men jag är
förvissad därom, vördade läsare, att du kan
interpolera dem själf.
— Är det svartsjuka, kanske? brakade det
ur det stolta krigarhjärtat. Är det hämnd för
att ni blifvit skild från fröken Litzelius? Hva?
Hvilken adelsman, som hämnas på oskyldiga
barn! Men ett vill jag råda er, min herre!
Tag er i akt! Och är det så, att ni inte kan
uppträda anständigt bland folk, så borde ni
ha nog vett att resa härifrån!!
Med dessa ord gjorde majorn helt om och
försvann.
Professor Wohlgemuth hade under
uppträdet stått orörlig vid fönstret och sett ut,
men när majorn gått, vände han sig långsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
