- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
240

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ser ner öfver detta myller af eldgnistor, som
är Stockholm, och hvad tänker han på? Denna
gång.

På ett ord, som professorn fällt, nämligen
detta:

— När Sverige en dag försvinner från
jordens yta.

Det var ett oförutsedt ord.

Och nu skall jag säga, hvarför
Ankarsparre tänkte just på det.

Du minns kanske, vördade läsare, att
hennes nåd en gång kallat Ankarsparres far en
charmör. Du minns kanske också, att han varit
en stor slarfver. Det hade han naturligtvis,
eftersom han — alldeles som det öfriga
Sverige — supit på sig delirium. Men han hade
just varit en sådan där slarfver, som tack vare
en inneboende omotståndlig naturlig charme
— alldeles som det öfriga Sverige — fått makt
öfver människor och bland annat öfver sonen.
Detta hindrade inte, att Ankarsparre ofta både
tänkt och talat hårdt om fadern, då denne
slarfvat alltför mycket, och många gånger hade
det också gått till uppträden dem emellan.

Men de sista ord, fadern yttrat, hade varit
dessa:

— Tro, om Patrik skall minnas mig!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:58:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lnankar/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free