Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty Ankarsparre hade varit långt borta, då
fadern dog.
Dessa ord brände som eld i hans hjärta,
blott han mindes dem. Och bara han tänkte
på fadern, såg han dennes magra gubbansikte,
de rödkantade men milda ögonen, de lite
famlande händerna. Och först när han var död,
kände Ankarsparre, hur oändligt litet han gjort
för denne far och hur oändligt mycket han
skulle velat göra.
Men då var det för sent.
Och vid professorns ord:
— När Sverige en gång försvinner från
jordens yta! kom detta minne upp i hans
medvetande och fyllde honom med ångest.
Där han nu stod vid sitt atelierfönster och
såg ner öfver Stockholm, tänkte han på, att
en dag alltså måste komma, då det var för
sent att göra något äfven för Sverige. En
gång skulle det också ligga på dödsbädden
och med svag röst och famlande händer fråga:
— Tro, om historien skall minnas mig?
Och om då icke nog var gjordt af
svenskarna under dess lifstid, så skulle alltså dess
minne för alltid sjunka i glömskans haf, som
så många andra folks.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
