- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
242

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vid denna tanke greps Ankarsparre af
fasa.

— Nej! ropade han. Nej! Nej! Dess
minne skall lefva, så länge världen står!

Därefter lyfte han sin hand och sade högt:

— Pappa! Jag svär och lofvar, för din
skull, att offra fosterlandet lif och blod och
alla krafter!

Sen betäckte han ögonen alldeles som i
kyrkan, hvarpå han gick till sängs och föll i
patriotens djupa och stärkande sömn.

Och där sof han!

Sålunda blef icke tanken på forntiden utan
på framtiden helt naturligt den, som satte
Ankarsparres hjärta i lågor, och kanske är det
riktigast så.

Men det, som dref honom mot framtiden,
det var de döda, och det är kanske också den
enda rätta användning af deras makt, som kan
tänkas.

Och så gick solen åter upp öfver
Stockholm. Åter började den klara rymden fyllas
af rök och dis, åter blänkte fönsterrutor långt
upp på Norr, åter kommo de hvita
skärgårdsbåtarna i en lång rad om Sjötullen, och åter
tog staden upp sin sorlande sång.

Då begaf sig den gode Ankarsparre ner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lnankar/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free