- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
244

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upp på Valhallavägen och ställde sig i kön,
pekade den förre bort åt Östra station och
sade:

— Denna utsikt är den enda i Stockholm,
herr Ankarsparre, där man glömmer, att man
är i en jämförelsevis liten stad och får intrycket
af en verklig aveny. Dess perspektiv är stort,
och något af triumf ligger i linjernas glidbana
mot fjärran. Det påminner mig om ensamma
morgonpromenader i Paris.

Och då såg Ankarsparre, att det var så;
han hade aldrig sett det förut. Människorna
se så föga — de se egentligen bara sina
önskningar, hvilket tyvärr skymmer blicken.

— Ja, det är i sanning ett underbart
perspektiv, herr professor! sade han. Sällsamt,
att jag inte sett det förut!

Men professorn beskådade Stadion.
Därefter beskådade han folkmassan och såg, att
det var kvinnor mest och alla klädda i
färgrika sommartoaletter.

— Ovidius säger i sin Ars amatoria,
herr Ankarsparre, sade han, om de romerska
damerna, hvilka kommo till cirkus, dessa ord,
som ännu, af allt att döma, äga sin tillämpning
efter 2000 år. Spectatum veniunt,
veniunt spectentur utipsæ!
Det vill säga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lnankar/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free