Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öronsusningar och uppfattade inte längre professorns
ord — sådana plågsamma symptom ha som
bekant alla ädlare känslor: kärlek, patriotism,
sorg m. m., beroende därpå, att den lägre
mänskliga naturen söker hämnas på den högre
för att den segrat!
Hvad professorn beträffar, blef han med
ens tyst och förvred sitt ansikte alldeles
ohyggligt, ty han hade ännu några ord kvar till slutet,
men nu måste han med sorg konstatera, hur
mass-suggestionen i Ankarsparres inre kom
förnuftet att skära sig som sur mjölk och kärna
fram alla djuriska drifter.
Men han visste däremot inte något annat,
som var vida värre.
Ankarsparre hade med en så oerhördt
skärpt ansträngning åhört hans stora
förklaring af Karl XII:s åtgöranden med Sverige
under 1800-talet, att, otränad filosof som han
var, en liten hjärnvindel fått stelkramp.
Vördade läsare, min penna skälfver, men
jag måste säga det: Ankarsparre hade blifvit
tokig. Komplett tokig! Fosterlandet hade
gjort honom tokig, honom som så många andra
och just i det ögonblick, då den
vördnadsvärde professorn samlat hela sin lärdom och
sitt snille för att göra honom klok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
