- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
270

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Med dessa ord bugade professorn och
gick upp till sitt rum.

Så tokig var alltså Ankarsparre! Och det
var ju inte så litet!

Emellertid visade sig den allmänna
försonliga stämningen däri, att majorn störtade
fram och välkomnade honom hjärtligt, och allt
groll var glömdt, allt var glädje och gamman.

Krigsrådinnan kom också.

— Och var det något, som särskildt slog
an på herr Ankarsparre uppe i Stockholm?
frågade hon.

— Ja, svenska flaggan! svarade han. Alla
de andra verkade uppkomlingar, men den svenska
ensam verkade historia och anor!
Människorna hurrade för den. Man kan nämligen
inte se, hur vacker den är i sin enkelhet, förrän
man får se den mot alla andra.

— Kände herr Ankarsparre någonsin gamla
änkefriherrinnan von Trademark? frågade då
krigsrådinnan.

— Nej, tyvärr, svarade Ankarsparre, jag
hade inte det nöjet...

— Ack, herr Ankarsparre! det var synd.
Det var en så förtjusande gammal dam. Fin,
spirituell, beläst, och alltid uppmanade hon sina
medmänniskor att inte glömma Sverige, hvilket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lnankar/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free