Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ankarsparre och Anna Litzelius voro nu
förenade genom en hemlighet men åtskilda på
samma gång och kunde ej förmå sig att helt
naturligt samtala. De bara smygtittade på
hvarandra, och när festen var slut, togo de ett kort
god natt
Och ute sken en stor rund fullmåne.
Ödeborg låg mörkt och stilla, mänskorna sofvo,
natten var tyst, endast en hund satt på andra
sidan fjorden och skällde.
Men i Ankarsparres rum var ljus. Han
kunde inte sofva. Han tänkte på sitt beslut
att gifta sig med Anna Litzelius, ett beslut,
som nu fått dubbel nödvändighet genom det
passerade och blifvit en plikt och en äresak.
Och han tänkte på sin far och på sin mor
och på sitt hem, på sin atelier och sitt arbete,
på Sverige och professor Wohlgemuths ord,
på framtiden och på pengar, på hur
sysslolöshetens tid nu var förbi och hur arbetets skulle
komma, och på att han skulle få små barn,
och då smekte han instinktivt i luften och log,
och hela hans lif snurrade genom hans tokiga
patriotiska hufvud.
Då öppnades dörren stilla, en skepnad
gled in, han reste sig, hon varnade med fingret.
Han hörde ett: tss!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
