- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
279

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Min fröken! sade han ackompanjerad
af sängens klingande och gnisslande.

— Min fröken! Jag ville säga, att jag
älskar er.

— Men ni sade: i Stockholm... herr
Ankarsparre!

— Ja, i Stockholm redan tänkte jag på er,
och när jag steg in i salen och såg er som
en symbol af fosterlandet, kände jag, att jag
måste gifta mig med er.

En suck slapp ur flickans inre. Hon tog
sig för bröstet.

— Å! sade det, och sucken gick. Var det
allt? Herr Ankarsparre?

— Ja, min fröken! svarade han och
hackade tänder. Det var allt. Och det är för mig
hela lifvet.

Då gick hon ända fram till sängen och
smekte hans hår.

— Kära herr Ankarsparre! sade hon.
Hvad ni har skrämt mig!

— Hur... s... s... så? frågade Ankarsparre.

— När ni sade: i Stockholm, såg ni så
förfärligt upprörd ut, att jag trodde, någonting
hade händt er där!

— B... b... bara d... d... detta! sade
Ankarsparre, och när han sagt de orden, förmörkades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:58:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lnankar/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free