- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
287

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och så gick Anna Litzelius att uppsöka
den vördnadsvärde mannen. Hon såg på
honom med darrande mun och tårade ögon och
sade:

— Snälla, rara, lilla professorn!
Professorn måste ge mig ett råd!

— Med nöje, min fröken! svarade han.

— Säg, professorn, sade hon då, är herr
Ankarsparre en framstående artist?

Professorn plutade ut munnen vid denna
fråga till ett väldigt tryne.

— Framstående artist!!?? sade han. Han
är en ung man med stor begåfning för den
högre realiteten!

— Högre realiteten? sade Anna Litzelius.

— Tillvarons andliga värden, med andra
ord! återtog professorn.

— Menar professorn, att han är andligt
sinnad? frågade Anna Litzelius undrande.

— Jag menar, att han icke är en krass
materialist och grof nyttighetsmänniska som
de flesta nu för tiden! sade professorn bistert.

— Ja, men... snälla professorn! Jag
frågar därför att... jag skall vara alldeles
uppriktig för hans skull, men lofva att inte berätta
det för honom, snälla professorn! bad hon.

— Hemligheter stå visserligen icke i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lnankar/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free