- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
290

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Västkusten utan att ha deltagit i någon bal i
Lysekil! Det vore löjligt!

— Nåja! Som du vill, kära Axel! Vi kan
ju fara in, du och jag...

— Nja... det vore ju ovänligt mot de
andra! Fröken Litzelius har ju suttit vid vårt
bord hela sommarn, så att...

— Nåja, då be vi henne följa!

Och då sken majorn.

Men efter soarén hade majorskan försonat
sig med krigsrådinnan, och i hemlighet stötte
hon nu på henne. Krigsrådinnan i sin tur stötte
på änkefru Modest. Anna Litzelius stötte på
Ankarsparre, och Ankarsparre stötte
naturligtvis på professorn.

Och när den beramade kvällen kom, fann
majorn till sin häpnad hela detta sällskap redo
att fara med in till balen.

Jag nöjer mig med att säga, att han satte
sig afsides på båten, men det var ju annars
helt enkelt ett af dessa vanliga underliga
sommarsällskap, som verka resgods i en
järnvägsfinka, sammanrafsadt utan sammanhang.

Men nu visade det sig just, hur riktig
min religion verkligen är.

Sällskapet gick nämligen i land, och som
alltid vid dylika tillfällen förlorade man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:58:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lnankar/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free