Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag saluterar den stolta tanken, sade
han, men jag fattar den icke!
I detsamma kom Carl Stallporten hastigt
gående, han såg blek och förvirrad ut. Hans
blickar, som foro sökande omkring, stannade
på Ankarsparre, och han skyndade fram. Det
var, som om han icke alls blifvit förundrad
att se Ankarsparre här, hans tankar voro af
allt att döma så uppfyllda af något annat, att
allting syntes honom naturligt.
— Patrik! sade han och sträckte ut sin
hand. Kom! Jag vill tala med dig!
Carl Stallporten var, som vi minnas, också
en idealist men inte alls så intelligent som
Johan-Pontus Silfverhåål. Han tillhörde bara
en urgammal krigarsläkt, och därför hade
han helt själffallet blifvit militär, och till sitt
väsen liknade han närmast sin kusin
Ankarsparre.
Nu satte sig emellertid professorn och
Johan-Pontus Silfverhåål, och professorn hade
lagt af sin hatt och tagit fram den lilla boken
i skinnband med guldsnitt och undervisade
denne sin nyaste lärjunge i sin teori om Karl
XII och den svenska statsidén, och
Johan-Pontus Silfverhååls magra ansikte drogs
alltmera ut på längden af den puraste förvåning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
