- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
313

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Därvid yttrade han ett ord, som i sig
rymmer så mycket ofint, att det kan ingen tro.
Så nickade han och vände sig till kapten
Battong.

— Men det är okamratligt, kära Battong...
att...

Kapten Battong skrattade och tog Carl
Stallportens arm.

— Kom! sade han. Jag är ju släktens
välgörare! Jag skall förklara saken!

Så gingo de ut Ankarsparre stod orörlig.
Han hade fortfarande sina fötter förnaglade
vid jordens medelpunkt och kunde bara fälla
hakan i fingrarna och mumla:

— Sällsamt! Förbluffande sällsamt! Att
tänka sig detta!

Då gled dörrn försiktigt upp, och Anna
Litzelius stod framför honom.

— Är baron Stall...?

Hon tvärtystnade.

Nu lossnade Ankarsparres ben, det blef
alldeles rödt för hans ögon, och han lyfte
armen.

Hon blef likblek och deras blickar möttes.
Så sågo de på hvarandra, kanske en kvarts
minut, men det var i denna fjärdedelsminut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lnankar/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free