- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
314

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

två evigheter, som möttes. Och Ankarsparres
hand sjönk förlamad ner.

I nästa ögonblick var hon borta och
rummet tomt.

Filosoferna lära oss, att den tid skall
komma, då ord bli öfverflödiga. Sådana
tillfällen upplefva vi redan. Detta var ett sådant.

Ankarsparre hade läst rätt i flickans själ,
och det var därför hans arm sjunkit förlamad
ner. Han hade begripit, hvad han aldrig ens
anat förr. Intill denna stund hade Anna
Litzelius för honom varit Sverige. Nu blef hon
med denna blick mänskligheten. Han såg som
i ljuset af en blixt, hur han varit hennes
tjänare, hon kapten Battongs, han någon annans,
och så knöt människa vid människa i ett
obrytbart helt. Hvarför skulle han slå henne? Om
han skulle slå, hvem skulle han börja med?
Hvems var felet? Allas eller ingens! Han
skulle icke slå, ty slog han henne, slog han
sig själf. Alla voro tjänare åt alla, och dessa
alla bildade tillsammans mänskligheten. Det
var Anna Litzelii öde att vara som hon var, att
handla, som hon handlade. Hon kunde icke
annat.

Och han mumlade:

— Hon kunde icke annat!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:30:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lnankar/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free