Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - {Inledning}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Käre Ludvig Nordström!
Ditt manuskript har faktiskt varit oerhört underhållande.
Dina samtal med Sverges bönder, uttrycket förstått såsom
betecknande hela jordbrukarklassen, alltifrån småbrukaren och
upp till slottsherren, har lockat mig till dubbla normalarbetsdagar
vid läsningen och komma att ge det svenska folket en
klar uppfattning om, hur bönderna själva tycka att de ha det.
Det skulle vara orimligt om allt vad de sagt skulle stå sig
inför en kritisk granskning. De män, som här tala, äro högst
subjektiva och sakna ofta förmågan att se längre än till
svårigheterna i sitt eget fall. Andra, som äga förmågan att överblicka
större sammanhang, skulle ofta ha hävdat en annan uppfattning
av läget. För oss, som levt bland bönder men inte äro bönder,
ser det i alla fall ut, som om den verklighet, Du skildrar i
»Bonde-Nöden», skulle ha väckt bönderna ur deras isolering och
individualism och lärt dem att de liksom andra yrkesgrupper äro
materiellt beroende av den övriga världens ekonomiska utveckling
och icke endast av, att det växer frodigt på den egna åkern.
Det stora problemet för dagens jordbrukare är att skapa en
rationellt organiserad avsättning av den egna produktionen.
Sedan 1930, då Du företog Din resa, ha bönderna själva och
med statsmakternas hjälp börjat samlas i olika formationer om
denna uppgift. I Din bok spårar man en första början till den
rörelsen, varigenom Din skildring ter sig som ett viktigt kapitel
i den svenska bondens historia. I längden kunna dessa strävanden
ge gott resultat, endast om de utföras med hjälp av egen
kraft. Bistånd från andra håll kan endast anses som tillfälliga
kryckor. På kryckor kommer man icke långt. Det fordras
egna, friska ben, och sådana har Sverges folk, icke minst dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
