Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - § 2. Hr Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det ju inte längre att lita på andra utan bara på sig själv. Och
från den stunden måste ju bonden börja lära sig dona om sin
jord, rusta upp byggnaderna och så — framför allt, får jag
säga — att räkna.
– Räkna? Men vad skulle han räkna med? Det fanns ju
ingen avsättning att räkna med, tack vare de dåliga
kommunikationerna.
Här insköt ciceronen:
– Jo, det började just på 1870-talet, då första mejeriet sattes
i gång här i orten.
– Ja, se, det var just så det började, fyllde bonden i. Då
insåg åtminstone jag genast, att det enda, som bar sig, var just
mjölkproduktion i samband med svinavel. För då fick jag in
kontanter både från mejeriet och från slaktarn, som köpte upp
svinen, och dem födde jag upp med skummjölken, som jag fick
tillbaka från mejeriet.
Och så använde jag då spannmålsodling bredvid, råg och
vete vill säga, för det var, vad som kunde säljas till stan. På
det sättet hade jag fått det så ställt, att jag fick ut kontanter
på alla områden.
– Hur kom herr Andersson fram till denna drift, då?
– Ja, det var bokföringen, det. Man skall begripa, att
gården var högt intecknad, när jag övertog den av far min, och
vi var tre bröder och tre systrar. Jag, som tog gården, måste
ju lösa ut de andra. Så var hela arvet jag fick, 400 kr., och
jag betalade 9,000 kr., då jag övertog. Så då förstår man, att
först hade jag att betala ränta på inteckningarna och så priset
för jorden . . .
– Och inteckningarna? Äro de dödade nu?
– Nej, nej, nej! Ack, ack! Nej då! Inteckningarna här i
orten, jag kan väl säga i de flesta gårdar, stå kvar från fars,
ja, på många, många håll från farfars tid. Än i denna dag.
Så för att kunna driva alltsammans blev det att utom
inteckningarna ta lån av enskilda.
– Det var alltså detta tillstånd, som framtvang
bokföringen?
– Det var det. För när jag nu stod där ensam med gården,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
