Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - § 4. Utsädesodlaren, arrendatorn och godsägaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hemmet i all sin enkelhet var pyntat som en kajuta, stramt
som ett exercisreglemente.
Denne man var det första verkliga problemet, jag stötte på.
Var han ur ren samhällsekonomisk synpunkt en önskvärd eller
en icke-önskvärd typ? Vi ska se i fortsättningen.
Vi åkte vidare och stannade i en av Södermanlands tusende
underbara björkbackar. Vi hade just passerat en magnifik
vit herrgård, liggande på en hög, ekbevuxen udde, skjutande
ut i en mörkblå sjö. Det var under denna herrgård, som den
man, vi nu sökte, var arrendator. Hans lilla stuga låg i en
syrenlund alldeles invid vägen. Själv gick han på andra sidan
vägen och plöjde med oxar.
Här skärptes nu samma problem, som nyss skymtat med
småbonden, ytterligare, och ett nytt moment tillkom dessutom.
Mannen här tillhörde en familj, som i fyra generationer före
honom varit arrendatorer under godset på udden. Han
framvisade för oss en arrendebok från 1819.
Nåväl! Hurudan var hans ställning? Det innebar först
frågan om hans ställning till godsherren. Och därmed kom nu
också den jordbrukarklassen med i undersökningen. Jo! Denne
arrendator fullgjorde sitt arrende till godsherren genom arbete
i skogen, men det täckte icke hela arrendesumman. Var tog han
då resten? Genom uppfödande av slaktdjur. Han köpte oxar
på våren av den berömde »Gris-Kalle», en tyvärr för mig okänd
storhet, i borgerliga livet känd som kreaturshandlare
Karlsson i Tumba, som sades furnera större delen av Södermanland
med oxar från Småland, där man uppgavs driva dylik
oxuppfödning. Nu började alltså Småland sticka upp som en
blånande kustförtoning redan här i norra Södermanland, och jag
började känna en första aning av den sammanhängande
ekonomiska ärtrev, som Sverges jordbruk i verkligheten är. Så
använde han dessa oxar att plöja med, ty den jord han
arrenderade av godset var för tung för en häst och för liten för två,
och sålde dem sedan vid jultiden till kreatursuppköpare i
trakten, som sände djur två gånger i veckan till Stockholm.
Dessutom uppfödde han kor, kalvar och svin för likadan
försäljning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
