Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - § 4. Utsädesodlaren, arrendatorn och godsägaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Nå, berörs ni av spannmålsprisen? frågade jag.
– Nej! svarade han långsamt och eftertänksamt. De äro
likgiltiga, så länge spannmålen kan ges till svinen. Det vill
säga, så länge de ha högt pris.
Det var just det, ja! Och vad avgjorde det? Konsumtionen i
städerna, härvidlag främst Stockholm. Men vad var det, som
drev fram denna uppfödning på en liten arrendegård om 15
tunnland av kor och svin till avsalu på Stockholm? Arrendet.
Nå, tänk nu på alla herrgårdar runt Stockholm med rad i rad
av dylika arrendatorer, på alla gods med egen dylik avel, på
bönder, småbrukare, torpare, egnahemmare med dito! Hur
ställer sig då bilden, enligt lagen om tillgång och efterfrågan, av
prisfluktuationerna för den inre blicken? Ljus? Nej, mörk! Och
varför? Vi ska se!
lockan var ungefär fyra på eftermiddagen, då vi bröto upp
från denne långe, gänglige, ljusögde och stillsamme, lite
resignerade man. Det hade börjat kännas egendomligt inom mig.
Något började plåga mig. Jag såg nämligen alla dessa
jordbrukare i olika ställningar. Stora godsherrar, bokförande
storbönder, i sitt anletes svett kalkylerande småbönder,
oxplöjande, penninggrubblande arrendatorer, var och en instängd i sin
bygd, sällan om ens någonsin råkande varandra men alla med
en enda häxbild för den inre blicken: Stockholms slakthus,
Stockholms saluhallar, saluhallarna i alla dess förstäder,
slaktarnas lastbilar på landsvägarna, matborden med ärter och
fläsk, fläsk och bruna bönor, kalvstek, kalvkotlett, oxbringa,
biffstek i alla våningar i Stockholm, över varandra som
byrålådor, i hus efter hus, gata upp och gata ner, från Norrtull
till Skanstull, från Värtan till Tranebergsbro. Mjölkflaskor
instuvade i järnvägarnas godsvagnar, kommande från söder
och norr, öster och väster. Alltsammans strålande in mot
Stockholm, som i gengäld sprutade ut kontanter som en bagarsprits
runt omkring sig. Och var föllo pengarna ner? Det var just det,
som var frågan! Det var vad alla grubblade på.
Vi kommo till dagens sista intervjuföremål, godsägaren
med den stora svingården vid sjön. Och här råkade jag nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
