Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - § 5. Den bonde som går, och den bonde som kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till summa 35.000 kr. Dessutom har mjölken gått ner med 3 öre
per liter. Så räntade också gården bara 4 procent år 1929 mot
8 à 9 procent året förut. Det säger ju en del.
Och så ha vi det helvete, som heter frakttarifferna till på
köpet, för att ytterligare muntra upp humöret. Fraktskillnaden
till vår nackdel mellan Norrköping och denna plats, tack vare
avstånd och dåliga kommunikationer, är 1 kr. pr 100 kg. Än
sämre ställt är det längre västerut här i Östergötland och ändå
värre i Västergötland.
– Nå, frågade jag, beklämd av dessa upplysningar, fast jag
ingenting visade, och botemedlet?
– Obligatorisk jordbruksundervisning, alldeles som
obligatorisk folkskoleundervisning. Så att folk lär sig driva fullt
vetenskapligt jordbruk och därmed att inse betydelsen av riktiga
växtslag etc.
Detta svar blev för mig ett första titthål in i nuets
egenartade jordbrukarpsyke och dess defekter. Denne man såg bara
utsädesfrö! Och grubblade bara på, hur man skulle få folk
att se som han. Hur skulle det kunna åstadkommas? Själv
förmådde han intet. Då steg för hans inre blick – staten! Folk
skulle tvingas, genom statsundervisning, köpa hans utsädesfrö.
Men innan ett sådant tillstånd uppnåtts skulle han ju för
längesen vara död. Det tänkte han inte på. Han satt på sin gård,
snurrade tummarna resignerat och – drömde!
Från den stunden hade detta drömmardrag i
jordbruksproblemet klarnat för mig. Och det förföljde mig resten av
denna dag. Och försvann sedan aldrig någon stund under resan!
Vi åkte vidare, kommo in som i ett dyningsområde av kullar
och dalar och fram till ännu en svin-karl. Det var en intressant
man ur flera synpunkter, men drömmeriet visade sig sitta som
beck även i honom.
– Lite konjak och vatten? frågade han först godlynt, men
jag tackade nej, ty kaffe och konjak skulle, om jag ej sagt nej,
hastigt gett mig kombinerat magsår och dille på denna färd.
Dess svåraste uppgift låg i själva verket i att icke såra
gästfriheten på det området.
Det var en annan atmosfär i denna gård än i dem jag förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
