Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - § 6. Övre småländska höglandet och dess förvandling från slutet av 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en dörr. Huset gråskärt efter rödmålning för längesen,
bortnött av regn, snö och blåst. Dörren var låg. Ut kom en liten
mager medelålders man i strumplästerna, bruna av användning,
i lappad blåbussaron, av ålder grå, med tovigt höfärgat hår
men med pigga ögon och skrattande mun.
– Jaså! sade han. Stig in bara!
Och vi fördes in i ett rum, så lågt, att man nästan stötte
huvut i taket. Gamla, smutsiga trasmattor, några enkla, nötta
möbler, rundbord, byrå, träsoffa. Det var inte längre det rika
Östergötland, det här! Och lukten! Enda ställe på hela färden
med sådan lukt.
– Jaså, I ska se på jordbruket! Då ska jag säga, hur det är.
Bönnerna skriker om, att det är så farlit! Men si, saken är bara
den, att de flesta bönner varken vill göra nåt eller ha gjort nåt!
– Så han tar jordbrukskrisen med lugn?
– Jaha då! Det är just, va jag gör, det!
– Hur stor gård har han?
– Fjorton tunnland i denna dag, och jag började 1911.
– Är han född här i socknen?
– Nej, en bit härifrån. Och när jag kom hit som dräng till
socknen, så hade jag inte mer än en koffert. Så tjänte jag hos
två bönner, och när den här gården blev ledig, så följde de
med mig och borgade. Jo si, det är Småland, det! Och så var
det jag, som satte spett i jorden från första stund, och var jag
gick, med plog eller harv eller om jag så bara gick och tittade,
så hade jag spettet med mig. För som gården var, då jag tog
emot, så kunde man knappt komma fram nånstans med
plogen. Så först och främst måste jag spränga bort flera hundra
stora stenar, nära på så stora som hus. Jag tog 20 lass sten om
dan, det var 120 i veckan det och cirka 1.200 per år. Och titta
på den där stenmurn mot skogen. Den är 200 meter lång,
11/2 hög och 11/2 bred. Den har jag lagt på ett år. Och alltid
har jag varit ensam.
– Utmärkt! Och hur många kreatur har han?
– Tolv nöt och två oxar. Häst går inte på sten. Och fyra
svin.
– Och säljer mjölk?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
