Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet - § 6. Övre småländska höglandet och dess förvandling från slutet av 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beskaffenhet saknar inte mindre än gott en tredjedel av länets
brukare, speciellt bland de mindre, slåttermaskiner och
radsåningsmaskiner, emedan de helt enkelt inte kunna komma
fram med dem i terrängen.
Och eftersom vi nu äro inne på de mörka sidorna, fortsatte
han vidare, så skulle jag vilja säga ett ord om ett par
förhållanden, som äro av jämförelsevis färskt datum och spela ingen
föraktlig ekonomisk roll på landsbygden här i Småland och
jag skulle tro lite varstans. Det är den landsvägshandel, som
bedrives av bryggare och charkuterister. De köra omkring till
alla gårdar och öka upp behoven hos folket fullständigt i
onödan. Nu köpa t. ex. alla svagdricka i stora korgflaskor, ja,
pilsner för 23 öre flaskan, medan de själva få 10 öre för en liter
mjölk, d. v. s. 3 1/3 öre för en rymd, motsvarande en flaska
pilsner. Det är nya hushållningssystemet på landsbygden, som
nu marscherar in och som i icke liten grad ligger bakom skriket
om böndernas nöd.
Sådant äro bönderna pigga på. Men icke i samma grad på
att utnyttja sina möjligheter av skilda slag. Här t. ex., som i
alla skogstrakter, är det utomordentligt gott om humlor, och
de äro nödvändiga för rödklöverns befruktning. Därför skulle
odling av rödklöverfrö kunna bli en lönande näring i detta län.
Men har man gjort något åt den saken? Nej.
Dessa ord förde in en ny synpunkt att betrakta de goda
smålänningarna ifrån och den underströks ytterligare av nästa
man jag intervjuade, godsägare och stor djurförädlare. Han
hade en gård på 215 tunnland, höll en 110 nötkreatur, en 15
hästar och var den ende utställaren från hela Småland av
avelsdjur på lantbruksutsällningen i Stockholm sommaren 1930.
– Jag skall säga, sade han, omgiven av alla sina glänsande
prispokaler, att det är just inget överdrivet nöje att driva
djuravel i Småland. Här bo Sverges värsta prutare. Här finns bara
två egenskaper: sparsamhet och snålhet. Hit köpas därför också
de billigaste tjurarna från småbesättningar i andra län, och
man begriper ännu inte, att om man verkligen vill få till stånd
smörexport på världsmarknaden även från Småland, så måste
man ha fullgoda bruksbesättningar, vilket i sin tur förutsätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
