Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lastbilen börjat konkurrera med järnvägarna och de i vår tid
alltför dyra flottlederna om timmertransporten från skogarna.
Bönderna hugga i skogen, köra fram timret till landsvägen, och
där stå bilarna. Och så ha vi till sist ett egendomligt fenomen
här i Värmland. Jag vet inte, om det är likadant på andra håll.
Vi stå inför en avfolkning av skogarna. Där det inte finns
farbar väg och är för långt till bygden, lämnar folket de små
ställena. Man flyttar ner till bygden, till väg, skola,
handelsbod, elektriskt ljus, människor. Endast mindervärdiga individer
gå nu till den ödsliga skogsmarken.
Detta var av det mest utomordentliga intresse. Hela vägen
under resan hade jag lagt märke till en allt efter olika
landskapsförhållanden mer eller mindre skarpt utpräglad, men över
hela linjen påtaglig rörelse och tendens hos befolkningen att
från 1800-talets spridda bebyggelse åter dra sig samman i
varandras närhet, ner till vägar, till mejerier, till järnvägsstationer
och sålunda lägga grunden till en begynnande samhällsbildning
av jordbrukarkaraktär. Detta förekom hela kuststräckan ner,
i Småland, det förekom utpräglat i Göinge-bygden, och vad
utflyttningen ur skogen angår hade jag först lagt märke till
den i Dalsland, på kanten mellan skogsbygd och slättbygd,
ungefär vid Rostock. Här i Värmland fick jag nu klart belägg
på riktigheten av min iakttagelse. När jag framförde den i
»A.-B. Nord-Europas Förenade Bönder» möttes den, gåtfullt
nog, av en förbittrad kritik. Saken är emellertid ofrånkomlig
och jag stötte på fenomenet överallt, även under resten av min
resa.
Förhöret fortsatte och avslöts med en sista fråga om
norrmännens insats. Jag tänkte nämligen på vad tyskar och danskar
betytt för Skåne och Halland.
— Ja, norrmännen äro duktigt folk, blev svaret, och det är
säkert att de betytt en hel del här i Värmland som
föregångsmän.
— I skogen, det vet jag, men i jordbruket?
— Även där!
Därmed var förhöret slut och bilden klar. Den varma
färdens sista dag avrundades med en gemensam middag i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
