Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det vill säga i gränstrakterna, västra och norra Hälsingland.
Men där de båda raserna leva var för sig är aveln bra nog.
— Hur är det med elektrifieringen här?
— Den som skedde under kriget, tynger ju de bygderna. Men
i stor omfattning skedde ju elektrifieringen här norrut före
kriget och i de trakterna är allting bra.
— Och allmänna ekonomiska tillståndet?
— Ja, här är det ju mest beroende av läget inom industrin,
förstås. Men nog finns här en hel del välmåga.
— Och verklig svårighet?
— Nej! Det kan man inte säga.
Vad man lade märke till under färden genom landskapet
var, att i närheten av befolkningsanhopningen kring Gävle
voro gårdarna prydliga och utvisade klar välmåga — men ack,
vilken arkitektur! — medan ett otvivelaktigt förfall gjorde sig
märkbart, när man kom längre in i landet, utom kring
samhällen. Samtidigt framträdde dock den för Norrland
egendomliga tryggheten allt mer deciderad ju mer man stack uppåt
lands, en trygghet, som sammanhänger med Nord-Sverges
urgamla folkfrihet och även med skogen och den bärgning som
den ger. Slutligen började nu ännu en sak att på allvar göra
sig förnimbar: avstånden, vidderna, bygdernas dimensioner.
Man säger, att det är gott om milar i Norrland, och det får
man till fullo lära sig inse på en färd som denna. Efter en
halvtimmes samspråk i en gård kunde man få åka oändliga,
slingrande, backiga vägar genom ändlösa skogar, förbi hela
sjösystem, över brusande älvar med timmer som dansade i
timmerrännorna, innan man nådde nästa bygd. Och ju mer
man nalkas Hälsingland, desto tydligare accentuerar sig den
natur, som karakteriserar hela det egentliga Norrland:
åkerbrukande floddalar mellan väldiga skogar och blånande
bergmassiv. När vi slutligen sågo dessa blåa höjder, inte längre
bara framom oss i norr, utan även bakom oss i söder, då voro
vi äntligen på allvar i Norrland och då omgåvos vi av de röda
bondeslotten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
