Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sovande i det vita ljuset: Östersund, den svenska fjällvärldens
huvudstad. Denna stad verkade på mig som ett civilisationens
och kulturens övergivna, längst ut i fjäll- och skogsvärlden
bortglömda fyrskepp. Det låg något heroiskt över det hela.
Men vad kunde det nu i dessa isiga bygder finnas för
jordbruk? Läget var också svårt, tillståndet mörkt. Undersökningen,
ledd av en utomordentlig ciceron, sträckte sig först över
stadens närmaste omgivningar i Brunflo socken, österut ner mot
Medelpads-gränsen, vände sedan västerut, rundade Storsjön,
gick norrut upp till Alsen, runt den och kring norra delen av
Storsjön tillbaka till Östersund och så över Lit, Häggenås och
Hammerdal upp till Strömsund, där Jämtland slöt, och färden
fortsatte genom en kil av norra Ångermanland och södra
Lappland vidare upp till Västerbotten.
Förste man, som besöktes, var en avelsman icke långt från
Östersund. Han var född mot Medelpads-gränsen men bosatt
på detta ställe sen ett tjugutal år, hade 32 tunnland åker, 220
tunnland skog, 12 kor, 12 ungdjur, 3 hästar, ett par svin för
husbehov, 50 höns, en medelmjölkmängd av 3.800 liter med en
fetthalt av 4,05 procent, sålde reaktionsfri konsumtionsmjölk
in till Östersund och fick 26 öre, det högsta mjölkpris jag
noterade för Nord-Sverge. Han hade stor, präktig ladugård,
cementerat gödselhus både för den och för stallet och här var
statens avelscentrum för nötboskap av fjällras. Det var en
mönstergård och mannen en föregångsman, som hade väl reda
på sig.
— Hur är det egentligen ställt här i Jämtland? frågade jag.
— Ja, svarade han. Om jag sa, att det var bra, så ljög jag.
— Hur ha ni det t. ex. med täckdikning?
— Det finns inte mycket av det, inte. Och vad ska man
också begära? För det första: jorden är ju starkt kuperad, åkrar
och ängar ligger ofta i starka södersluttningar, och där behöver
inte dikas. Vidare: arbetspriserna.
— Äro de höga?
— Höga! Sju kronor om dan, utan kost. Räcker det till?
För redan förut fattiga bönder.
— Vad bero dessa höga priser på?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
