Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kains hjärta var af sorger mättadt,
när han slog den lille Abel, pojken med de mjuka knäna,
han gick ut i skogarna, där blef hans hjärta lättadt
och hans känslor lena;
himlens väldiga stjärnor dröpo
lindrande salfva uti hans blod,
irrande djuren stilla kröpo
till hans ensamma gård och bod.
Landet bredde sig kring Kain vida,
bergen sågo på den ensammes gång,
om sommardagarna stodo de drömmande blida
och hörde hans tunga sång,
och i vintrarnas isiga nätter
hveno stormar på snöiga slätter,
men bergen skyddade Kains gård,
och han lefde i deras vård.
Öde, mörklagdt, fylldt af älfvars stämma,
skogars brus och hafvets tunga dunder
ligger detta land, där jag är hemma,
här ser folket ännu gamla under,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
