Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Lloyd-George använde sig av denna
omständighet.
— »De äro, dessa herrar,» sade han ironiskt,
»ett slags politiska akrobater, som efter
mönster av de amerikanska cirkusartisterna (som
just då uppträdde i London!) kunna vända
tårna åt ena hållet och ansiktet åt rakt motsatt,
så att ingen kan veta, åt vilket håll de
egentligen ämna gå.»
Redan detta hans första parlamentstal blev,
som sagt, en seger. Husets medlemmar, sade
han själv i brev, föreföllo till en början
indifferenta, som fallet vanligen är, då likgiltiga
ledamöter tala, men det drog inte länge om, förrän
allesammans lyssnade uppmärksamt. »Och skall
jag döma efter bifallsropen under talet och
omedelbart efter dess slut liksom av
gratulationerna, så måtte jag ha lyckats över förväntan.»
Det hade han, ty den talare, som kom efter
i ordningen, gratulerade den unge politikern till
att ha hållit »ett jungfrutal, som hänfört oss
alla», och denna artighet följdes av bifallsrop
från husets alla kanter. Och en sådan man som
sir William Harcourt, en av de liberala ledarna,
yttrade sig i de mest lovprisande ordalag,
medan Londonpressen följande dag förklarade
talet såsom »rather elever», riktigt bra och
duktigt med andra ord. Och därefter befäste han
sin ställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
