Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om jag aldrig mer kommer att representera
Carnarvon Boroughs i underhuset, så skall jag
åtminstone ha den tillfredsställelsen att återge
detta blå papper till valmännen utan minsta
blodfläck.»
En vild applådstorm hälsar dessa ord,
visande, att Lloyd-George har sin makt, mitt i
det svåraste läge, obruten över valmännen. Och
det mest lysande beviset härpå är, att han i
Bangor, samma Bangor där han varit nära att
bli lynchad av pöbeln, sex månar senare
understödes i valstriden med den mest storartade
entusiasm! Vid valmötet, där han skall tala,
mottas han med öronbedövande jubelrop. Det
förefaller nästan som en avbön för passerade
överilningar; och när hela kampanjen är över
— vad finner man? Jo, att Lloyd-George
omvalts med den största röstmajoritet han
någonsin haft, 50 % större än den största
föregående. Och från segerdagen — lördagen den 6
okt. 1900 — skriver en författare i »The
Manchester Guardian»: »Jag är bara
engelsman, och ord fattas mig att beskriva det
skådespel av nästan vanvettig entusiasm, som jag
just upplevt i Carnarvon. Det var ett helt folks
välkomsthälsning till sin segrande kämpe,
uttrycket för en stor lättnad, reaktionen efter en
stor fruktan. Ty när siffrorna efter valdagens
långa arbete visade en sådan ökning från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
