Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Panthern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enda sats sprang han midt ibland de darrande fåren; förfärligt
dånade hans rytande, som öfverröstade allt annat larm;
hans klor sönderrefvo den försvarslösa, svaga hjorden; strömmar
af blod flöto. Slutligen fattade han uti den fetaste
gumsen med sina långa, hvita tänder, sönderref med klorna
byggnadens bräckliga väggar och ilade med vindens hastighet
derifrån.
Vid det första märkbara buller hade Kassango,
negergossen, åter vaknat. Han for upp som en pil. — Fader!
ett vilddjur har brutit sig in bland våra hjordar! — ropade
han, under det han, hastigt kommen till besinning, ryckte
den laddade bössan från väggen och ilade mot dörren, för
att med ungdomligt mod våga en kamp med den insmugne
röfvaren. Zambo’s allvarsamma stämma hejdade honom.
— Håll, min son! — sade fadren, som icke mindre
hastigt sprang upp från sin bädd. — Håll, vi skola gå
tillsammans.
Förgäfves ropade Mora, modren, sina älsklingar tillbaka;
förgäfves bad Zaire, Kassango’s syster, under tårar
far och bror att icke utsätta sig för den förskräckliga faran
att sönderslitas af vilda djur. De modiga jägarne uppryckte
dörren och trädde ut. Det vildaste tumult trängde i deras
öron. I alla stallen hade det blifvit lif, och de visste icke,
hvart de borde vända sig, för att upptäcka fienden.
Kassango’s hastigt omkringspejande blick märkte slutligen
fårhusets sönderbrutna tak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
