Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och fadrens namn. De besvarade ropen, och några minuter
derefter stod Loango framför dem, andtruten, förvirrad,
betäckt af svett.
— Den store anden vare tack, att jag träffat eder! —
yttrade han flämtande. — De hvita genomströfva, beväpnade,
skog och fält för att söka oss. De hafva uppbrännt
vår hydda, nedrifvit våra stall och nedtrampat våra skördar.
Men kommen, jag vill föra eder på gångstigar, som en
Europés öga aldrig skall uppspåra.
Hastigt skred den trogne tjenaren förut och rigtade
kosan mot brunnen Saleb. Hans herre och Kassango följde.
- Är min hustru, min dotter i säkerhet? — frågade
Zambo,
— De äro det, — svarade tjenaren. — Jag lemnade
dem vid brunnen. Du vet ju, att gångstigen dit leder
genom berg och skog.
— Men hvarföre lemnade du dem? — frågade Zambo.
— Din hustru befallde det, och jag lydde. Jag känner
de hvita. Du vet, att jag en gäng med möda, med lifsfara
undkom dem. De förakta oss; de sky icke att behandla
oss sämre än djuren. På smygvägar närmade jag mig vår
boning och fann den förstörd. Följen mig nu, ty ännu äro
vi icke utom fara.
Hastigare än hittills skyndade de svarta framåt och
kommo snart till en bred öppning som genomskar skogen.
Då de icke upptäckte något tecken till fara, stormade de,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>