- Project Runeberg -  Landsorts-bohème /
22

(1928) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 3. Ödets sändebud presenterar sig och träffar en barndomsvän, vilket kan betraktas som ett särskilt omen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22

papper oeh visade Mikael Habstadius genom siffror och
aktstycken, att han helt och hållet kände till hans ställning.

Den var verkligen inte lysande! Allt vad han ägde
och hade var pantskrivet till grosshandlaren Moje Kessler
såsom säkerhet för dennes fordringar: möbler, bohag,
livbrev, kläder, fruns fåtaliga smycken, allt, rubb och stubb.
Och hur herr Kruckman summerade, uppvisade han till sist
en slutlig skuldsumma, som närmade sig 40,000 kronor.

— Nu, tamejfan, är det jag, som tänder en cigarr! Min
herre får göra efter behag! sade Mikael Habstadius pustande,
då herr Kruckman kommit så långt i texten. Jag medger,
att jag har levt som ett nöt. Men vad i hundra helvete vill
min herre begära? En person i min ställning måste
representera, måste hålla anseendet uppe och huset gående!
Man kan väl för fan inte leva som en torpare heller!

— Mycket rätt! Mycket rätt! sade herr Kruckman.

— Man skaffar sig andrum!

— Och låter i värsta fall änka och barn göra sig urarva!
Det är ju både enkelt och vanligt här i landet!

— Landet är fattigt, och så måste det gå till! sade Mikael
Habstadius. Skall det inte vara en cigarr?

— Inte ännu! svarade herr Kruckman. Men säg mig,
redaktörn, hur tänkte ni egentligen reda ut den här härvan?

— Hå! sade Mikael Habstadius och slog upp ett
godmodigt skratt. Alltid fan finns det utvägar här i världen!

— Ni är verkligen ett nöt, min bäste redaktör, sade herr
Kruckman. Och ni är egentligen inte värd, att jag hjälper er!

— Tvärtom, om jag får säga min mening, min käre
Kruckman! svarade Mikael Habstadius. En man, som i
åratal kunnat balansera 40,000 kronors skulder, det är inte
utan att den har ett stycke geni i sig!

— Nå, vi får väl se, vad vi kan göra med redaktörns
geni, då! sade herr Kruckman, och så visade han ett
sammandrag av stadens ställning, varav framgick, att egentligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/loboheme/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free