- Project Runeberg -  Landsorts-bohème /
31

(1928) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Hur gamla vänner återses!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

31

— Ja, det finns visst en unge i huset, om det nu är min
eller någon annans! För resten, hon är för dum och för
litet road av saken att hitta på ett snedsprång. Men du!
Du skulle se, vad jag nu har! Den! Ack-ack-ack! Till och
med här i landsorten kan man hitta på få en och annan
gaffelbit, som duger!

— Ja, sade herr Kruckman. Men nu slutar vi med det
där och övergår till affärerna.

Och därmed redogjorde han för sina planer, under det
Moje Kessler satt hopsjunken i sin stol.

— Stopp! sade Moje Kessler till sist. Jag förstår, din
tusan, du vill ha mitt namn att skylta med, inte sant?

— Jo, svarade herr Kruckman. Affärn måste gå i ditt
namn. Men banken förlägger.

— Jag skall säga dig en sak, Kruckman! sade då Moje
Kessler. Du tror, att jag är en ytlig människa, men det är
fel, min gosse, det finns mer på djupet än du anar. Du
tror, att jag är bara pajas, för att jag gycklar ...

— Tvärtom! svarade herr Kruckman. Det var just därför
alt jag visste, vem du i grund och botten är, som jag kom
till dig.

— Och för resten! sade Moje Kessler, trummande på
sitt knä. Är det nu så, att jag skall stå på huvut, så om
jag gör det genom den här affären eller någon annan, det
kan ungefär smälla lika högt! Här har du min hand! Men,
Habstadius, stackarn, den spricker väl av högfärd!

Så var affären uppgjord, och herr Kruckman gick.

När han kom ner på gatan, som redan var så skum, att
stjärnorna lyste och lyktorna tänts, stod fru Wentlan på
vakt utanför porten.

— Var barmhärtig, Ernst! bad hon med knäppta händer.
Ingen, ingen, ingen i hela stån vill tala med mig! Jag har
icke fått tala med en människa på månader!

— Jag skall sköta er, jag! sade herr Kruckman kallt. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/loboheme/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free