Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 5. Handlar om det samtal, Moje Kessler förde i telefon med doktorinnan Godner, sedan herr Krackman gått; med nödig vokabulär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
stund sen stod Stövelander framför spegeln i mitt rum
och speglade sig med tårar i ögonen.
— Fy, så grosshandlarn hånar ...
— Jag svär, doktorinnan! Ta-mej-fan! Och det beror
bara på, att Stövelander aldrig har varit så svullen som
just nu!
— Vet grosshandlarn vad? Vi måste göra något för de
arma djuren!
— Precis! För de arma djuren! Hur är det med Sexton
då? Det beror väl lite på det!
— Subtraherad! som vanligt.
— Det var roligt att höra, att lilla doktorinnan är
sanningsenlig. Jag konstaterade just subtraktionen klockan fyra.
— Å, grosshandlarn! Ni skulle kunna reta småsten!
— Ja, men inte små söta doktorinnor!
— Var inte så säker på det, grosshandlarn!
— Inte om jag säger så här: kråsnål!
— Omöjligt, grosshandlarn! Vad tänker ni på?
— Nå, blått? Inte heller?
— Nej, blått är alldeles för opålitligt. Hur är det med
Pärlhönan?
— Subtraherad.
— Varför inte grönt då?
— Jo ser ni, lilla doktorinnan! Jag var så blyg, jag
visste inte, om det passade sig.
— Otäcka grosshandlarn! Otäcka grosshandlarn!
— Då säger jag: Grönt! Och galler! Det håller
jag-styvt på.
— Jaså, grosshandlarn gör det! Men varför?
— Jag säger bara: dagg, fäskefål och gödde, alla andra
omständigheter, serie, galler, darra och sedan gråta!
— Inte gråta, grosshandlarn, inte gråta!
— Jo, när det ringer högmässa.
— Ih! ropade doktorinnan Godner gällt och jublande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
