Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 6. Som handlar om faktor Callmander och herr Oldberg, vilka äro två så viktiga personer, att utan dem skulle helt säkert denna roman aldrig blivit någon roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
gamle Kjön sutto i solskenet i parken med Crusius och
Julius Harpolin; Oldberg lät hälsa, att han fått bud efter
sig, och sprang.
Sommarkrogen låg på en grönskande kulle utanför staden
med utsikt över hamnens alla malmångare och rykande
fabriker och verk; i fonden låg staden som en samling röda
glimmerskiffrar i ett dike mellan två höga berg, och himlen
stod bakom det hela. Allting sken och glindrade; luften
var full av ljud: malmens dånande, verkens vinande gnissel,
fabrikernas stön, ångvisslornas tjut, kättingars rassel,
spårvagnars pingel, automobilers tutande och i träden dessutom
små fåglars idylliska kvitter och sång.
Där husen började länka ihop sig till stad och
landsvägen blev gata, flöt en å med en bro, på broräcket sutto
pojkar med bruna ben och metade löjor, och stultande på
bron mitt i det fridfulla solskenet och aftonens rosenfärgade
damm kom den gamle halvlame Pilo, liksom herr Oldberg
till mötes.
Det var en fet gammal herre med rödsprängda ögon samt
rött skägg, och han stödde sig på en käpp. Han fixerade
herr Oldberg med en grym blick.
— Nåå! sade han och stängde med den utsträckta käppen
herr Oldbergs väg.
— Förlåt, häradshövdingen! sade herr Oldberg. Jag har
verkligen mycket bråttom, just nu!
—- Sätter vi in Hilleström i fullmäktige? frågade Pilo.
—- Nej! svarade herr Oldberg häftigt; ögonblickligen
antänd.
—- Har redaktörn trehundrafemtio kronor disponibla
innan klockan tolv på måndag? sade då Pilo, kallt.
— Mig mutar man inte, herr häradshövding! brusade
herr Oldberg ut. Herr häradshövdingen tycks tro, att det
endast är penningen, som har makt i världen, men, så sant
det finns rättvisa bland människorna, skall jag visa härads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
