Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 8. Som målar en idyll av den rödskäggige Göran Crusius och den milda judinnan Julia Eckstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄTTONDE KAPITLET.
Som målar en idyll av den rödskäggige Göran Crusius
och den milda judinnan Julia Eckstein.
Emellertid lämnade vi Crusius och Julius Harpolin borta
på den soliga sommarkrogen. När herr Oldberg gått,
stannade samtalet av, och man började allmänt sätta hatten
på näsan och gäspa. Och slutligen reste sig Crusius och
utropade:
—- Nu går lille Göran! Da, da!
—- Jag med! sade Julius Harpolin, och så gingo de.
När de spatserade ut genom grinden, hördes
kyrkklockorna ringa helgesmål.
— Nu börja luteranerna skramla i sitt gamla kyrktorn
igen! sade Crusius skrattande, men Julius Harpolin tänkte
med ohåg på sin fästmö, manufakturhandlaren O. P. Tybergs
vackra dotter Ester.
Crusius haltade lite grann, inte mycket men något; och
ingen förnekade, att hans yttre visade den allra största
likhet med en verklig rövares, så till kläder som
ansikts-drag.
Crusius var egentligen son till en kronofogde, och han
hade studerat. Men som kronofogden dog litet för tidigt
och dessutom utfattig, hade sonen måst konditionera under
somrarna, slumpen hade fört honom till aristokratiska
herrgårdar på landet, där han fått fördriva aftnarna och
nätterna genom att supa och spela kort med bokhållarna; och
sen den tiden härskade spriten i hans ensliga liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
