Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 8. Som målar en idyll av den rödskäggige Göran Crusius och den milda judinnan Julia Eckstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
— För höge fan! utropade Crusius. Opp och dansa, lilla
Tirum-tarum-ta!
— Vill du? frågade hon och blev så outsägligt glad i
sitt goda hjärta.
— Om jag vill! Vill bara pappa Eckstein, så nog vill
jag!
De båda linkande små människorna struttade strax i väg
ner till fader Eckstein, som i den skumma butiken sökte
fram en passande kavajkostym, ett halvt dussin kalsonger
(Tirum-tarum-ta tog därvid en blick utåt gatan) samt tre
kulörta skjortor.
— Jag har sjutti löskragar men tyvärr bara tre skjortor!
sade Crusius.
— Na ja! sade fader Eckstein, man kan icke paré have
kraker på sin kropp!
Lastad med en ny människa skyndade Crusius hem, sedan
han kramat Julias hand.
— Festa inte nu, Göran, sade hon, nu, då du har nya
kläder!
— Bara ett litet glas punsch efter maten, lilla
Tirum-tarum-ta !
— Lovar du bara ett?
— Ge mig kredit som din hyggliga pappa, lilla
Tirum-tarum-ta! bad Crusius.
— Men om jag gör konkurs på det? frågade hon med ett
milt och sorgset löje.
— Alla göra vi mer eller mindre konkurs, lilla
Tirum-tarum-ta! sade Crusius. Det är vårt öde, lilla Tirum-tarum-ta!
Da! Da!
Ensam i sin fattiga kammare bytte nu Crusius från topp
till tå, framför en liten spegel belyst av ett ljus, som brann
med en så hög och smal låga; och under små piruetter sjöng
han på sina nakna fötter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
