Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 9. Om Julius Harpolin och hans svärmor och den lilla vackra Ester Tyberg och deras inbördes förhållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
månaders tid, och Julius Harpolin hade genom sitt öppna
skratt, sitt soliga humör, sina roliga historier och sitt
aktningsfulla uppträdande lyckats vinna ett visst gott anseende
i sin blivande svärmors ögon; och giftermålet började
darra vid horisonten.
När Julius Harpolin denna afton steg in, hälsade honom
fru Tyberg med dessa ord:
— Jaså, det är han, käre Harpolin, guafton, guafton!
— God afton, god afton, kära tant! svarade Julius
Harpolin. Är inte Ester hemma?
— Nej, ser han, Harpolin, hon är borta och trampar
mangeln.
— Ä tusan!
— Ja, var det inte, säj? Sätt sig, han, Harpolin, på
sin magra stjärt och var lugn! Skall han ha ett glas påttvin?
— Ja, varför inte.
— Gå då bort i salsskänken, så vet han, att
pättvins-karaffen står framme, och ta två glas i skänken, så ska
vi prata lite, Harpolin och jag!
Och så sattes portvinet fram. Vad tusan skall käringen
nu komma med? frågade sig Julius Harpolin och skrattade
belevat.
— Skål, Harpolin! sade fru Tyberg. Har han egentligen
druckit mycket påttvin i sin dar?
— Ä nej, inte just! svarade Julius Harpolin.
— Jag tänkte det, för att han har så röd näsa.
— Det kan man allt ha ändå!
— Han menar punsen! .. .
— Nej ... ja . . . jag menar ändå.
— Hör nu, Harpolin, käre Harpolin! Nu ska vi tala
lite allvar i afton! sade fru Tyberg. Har han linne?
— Linne?
— Ja, linne, ja! sade fru Tyberg. Sänglinne, bordslinne,
handdukar och sånt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
