- Project Runeberg -  Landsorts-bohème /
64

(1928) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 9. Om Julius Harpolin och hans svärmor och den lilla vackra Ester Tyberg och deras inbördes förhållande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64

Julius Harpolin kunde inte hålla sig för skratt.

— Förlåt att jag skrattar, tant! sade han. Men var skulle
jag ha fått det ifrån?

— Jag tänkte just det, svarade fru Tyberg. Och därför
har jag talat med en gumma på torget i dag, som jag känner
sen många herrans år och som man kan lita på.

Vid denna upplysning fylldes Julius Harpolin av
förskräckelse. Hela rummet gungade, och mitt i den allmänna
sjögången nickade fru Tyberg som en rund och fet
avgudabild. Jag kände väl på mig, tänkte Julius Harpolin, att något
obehagligt skulle hända, och nu är jag fast, herregud, nu
är jag fast, vad i herrans namn skall jag ta mig till?

Ty när Julius Harpolin hade varit förlovad en vecka,
hade han känt på sig, att förlovningsringen var sju resor
trängre än ett par trånga skor; av ett par trånga skor fick
man på sin höjd liktornar, men av en förlovningsring fick
man samvetskval och livsleda.

I Julius Harpolins ögon uppdök nu bilden av den
försupne Crusius, och det tycktes honom, att lyckans solsken
brann på dennes röda runda anlete, men borta vid synranden
sjönk han själv i havet med armarna lyfta över huvut, och
ingen hjälpte honom ur undergången, utan hela världen
skrattade tvärtom och hade fördömt roligt på alla de sätt.

— Han ser fundersam ut, min käre Harpolin! sade fru
Tyberg.

—- Nej . . . nej .. . nej . . . visst inte . . . visst inte alls!
ropade Julius Harpolin ivrigt.

Men gumman var en gammal rävhona, grånad i pälsen av
list och prövningar.

— Skål, Harpolin! sade hon och såg forskande på honom.

— Skål, tant, det var ett förbaskat gott portvin! svarade
Julius Harpolin för att lugna sig.

—- Hoppas, Harpolin tycker lika bra om Ester som om
påttvinet!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/loboheme/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free