Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 9. Om Julius Harpolin och hans svärmor och den lilla vackra Ester Tyberg och deras inbördes förhållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
När han sade detta, blev skinnet på hans måge så
böljande som korrugerad plåt av bara kväljningar, och han
fick tårar i ögonen.
Gumman såg, hur han svalde, tuggade och tårades, och
trodde, att han var förtvivlad vid tanken på att förlora Ester,
blidkades och sade:
— Skål, käre Harpolin, jag skall berätta en historia
för honom, så förstår han, vad jag menar. Hade det varit
i min barndom, ser han, Harpolin, då hade jag inte behövt
göra sådana här frågor ...
— Varför det? frågade Julius Harpolin gapande.
— Jo, för då regerade inte Petternicklas som nuförtiden.
—• Är tant säker på det? frågade Julius Harpolin.
— Ja, det kan han vara lugn för, ska jag säga honom,
Harpolin! Då visste man i alla hem, att äktenskapet är till,
för att man skall göra varann till bättre människor! Så
att man skall hungra och törsta efter att få vara god mot
varann och ärlig och rättskaffens mot alla människor.
— Det vill säga, att äktenskapet var en
uppfostringsanstalt! insköt Julius Harpolin, lite mellan regn och sol.
— Preciss! sade gumman och stötte käppen i golvet.
Det var en alldeles främmande synpunkt för Julius
Harpolin.
— Och nu ska Harpolin vara god och hålla mun och
höra på historien. Jo, ser han, när jag var förlovad med
Tyberg, så hände det, att jag började grunda på, om jag
äntligen älskade honom, men då hände det en dag, att vi
var i affären, sen han hade stängt, affären var ny på den
tiden, och då sa han: jo, jag tänkte, att vi skulle skaffa
oss lite pengar! Och så visa han mig, att han hade falsk
våg, men då, ser han, Harpolin, då fick jag bevis på, att
jag hade kärlek till honom, för jag tyckte, det var synd
om honom, att han skulle vara så ohederlig, och jag kände
tydligt som klara dagen, att jag måste hjälpa honom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
