Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 9. Om Julius Harpolin och hans svärmor och den lilla vackra Ester Tyberg och deras inbördes förhållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
hjärta flög i hans kropp, och han tyckte sig gå bland moln
och vara nära att snava och störta ut i rymden.
Han förbannade alla denna världens förvecklingar. Nu
skulle en gammal gumma väva linne, och
manufakturhandlaren köpa aktier, och följden av alltsammans blev bara den,
att han måste smita sin väg och lämna ett brev efter sig.
Det var den där fördömda obeslutsamheten, han aldrig
kunde bli herre över!
Han suckade, lade sig på Esters schäslong, och inom
mindre än fem minuter sov han.
Ty han hade goda sömngåvor!
§ 2.
Månen sken in genom fönstren, och Julius Harpolin
snarkade, då hans fästmö försiktigt öppnade dörren och smög in.
Hon gick fram till schäslongen och kysste honom, så att
han vaknade.
— Go morron, sjusovare! sade hon skrattande, och han
sträckte på sig.
— Har du trampat mangeln nu? frågade han med en
gäsp.
— Ja, och mamma har berättat för dig, att hon har
beställt linne! svarade Ester jublande.
— Jag tycker bara, frågan är lite för tidigt väckt! sade
då Julius Harpolin.
— Varför säger du så, Julius? klagade Ester. När du
talar på det viset, tror jag ibland, att du är en sån, som
bara tänker på dig själv och att du en vacker dag kommer
att göra slut. Medge, att det är grymt!
— Att tänka så, ja! Jaa då! svarade Julius Harpolin
skrattande.
— Skratta inte, Julius!
— Vill du hellre, att jag ska gråta!?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
