Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 9. Om Julius Harpolin och hans svärmor och den lilla vackra Ester Tyberg och deras inbördes förhållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
— Jag var rädd, att du skulle gå från mig.
— Du är alltså en sån stackare, att du inte vågar säga
öppet och ärligt, vad du tänker, utan hellre förtiger dina
antipatier, bara för att jag inte skall gå.
— Jag älskar dig.
— Underlig kärlek!
— Vern tror du lider mest?
— Var och en håller väl på sin vattvälling!
Nu brast Ester i häftig gråt, och när Julius Harpolin
störtade upp för att ta henne i famn och trösta henne, vred
hon sig lös och kastade sig på schäslongen med huvudet i
händerna.
Samtidigt började ljus skina i dörrspringorna till ett rum
intill, som var avstängt och där lagerpojkarna bodde.
En mungiga spelte upp, och en glad pojkröst sjöng:
"Det gläder mig av hjärtans grund.
kille-ville-vipp-bom-bom,
att nitton skräddare blott väga ett pund.
kille-ville-vipp-bom-bom.
och med sax
och med vax
och med n&l
och med tråd
sä väga de endast ett pund ändå.
det gläder mig av hjärtans grund,
kille-ville-vipp-bom-bom . .."
— Gråt inte, Ester! bad Julius Harpolin, som stod på
knä vid schäslongen. Gråt inte, kära, lilla, älskade barn!
Jag var sömnsur, jag ville inte göra dig ont, jag mente
ingenting ont med det jag sa. Försök att förlåta mig!
— Förstår du inte, svarade Ester lågt och snyftande, att
jag hela dan har tänkt på dig, sen mamma berättade, att hon
hade beställt linne ... jag var så glad, så glad, så glad . ..
jag tänkte på, att snart skulle vi inte behöva skiljas mer
utan alltid få vara tillsammans . . . både natt och dag . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
