Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 10. Om det samtal herr Oldberg förde med gamle D. V. Ertz rörande Mikael Habstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
en gitarr och sjöng en frälsningsvisa, så att fönstren
darrade och herr Oldberg såg alla hennes oxeltänder, som
voro borta.
Långsamt fortsatte han då i den kyliga och stjärnklara
luften och kom så småningom fram till gamle Ertz.
Huset var tyst och mörkt, en katt jamade i brandstegen,
och fru Ertz öppnade. Då hon igenkände herr Oldberg,
neg hon ödmjukt.
Ertz låg och sov.
Han var en liten skäggig man, tystlåten och
tillbakadragen, och han var av bondestam.
För Bladet var han ovärderlig, ty med honom fiskade
man hela den stora landsbygden.
Fadern hade varit kommunalordförande, och Ertz visste
till punkt och pricka, hur hela landsbygden kände, tänkte
och menade.
Varje fredag uppbars framemot aftonen fem flaskor
lageröl och sattes i ett hörn av redaktionen, Ertz tog en
lång pris ur snusdosan, en gåva av tingsvänner, hostade och
började för sig själv att skratta ett lågt och inbundet skratt.
När detta skratt upphört, började han promenera av och an
på golvet med händerna under bonjourskörten. Joho, joho,
joho! grymtade han därvid, tömde långsamt den första
flaskan och kom småningom fram till klarhet över den
krönika, han skulle författa. När andra flaskan korkades
upp, var klarheten komplett, och han satte sig till verket.
Från detta ögonblick fanns icke längre yttervärlden för
hans medvetande. Telefonerna ringde, sätteripojkarna
sprungo, det slog och slängde i dörrar, fönster och trappor,
besökande kommo och gingo, oerhörda gräl förmörkade
luften, Mikael Habstadius gapskrattade inne i sitt rum,
Julius Harpolin fyllde rummet med cigarrett- och Crusius
fyllde det med cigarrök, så att föremålen tonade bort och
försvunno; men som en skugga i ragnarök satt Ertz, snu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
