Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 10. Om det samtal herr Oldberg förde med gamle D. V. Ertz rörande Mikael Habstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
— I grund och botten har Habstadius ett gott hjärta,
det måste man säga, Ertz! sade herr Oldberg.
— Joho! Joho! svarade Ertz. Åtminstone om han får
laborera med andras pengar!
— Vad ska vi göra? frågade herr Oldberg till slut.
— Ingenting! svarade Ertz. Tidningen står, och det är
allt, som angår oss!
— Ja, det är sant! Det har du rätt i! sade herr
Oldberg.
— Inte bara det, du Oldberg! fortsatte Ertz. Men ryker
Habstadius, så får du platsen. Och det har du ingenting
emot! Tänk på det, hi-hi-hi!
På de orden teg herr Oldberg och tog farväl samt
försvann med grubblande ögon i kvällen; medan Ertz korkade
upp ännu en lager och skrattade i sitt skägg, den tystlåtne
men knipsluge bonden.
Men efter en stund kom herr Oldberg tillbaka.
— Förlåt mig, du! sade han. Det var bara en sak, jag
kom att tänka på! Ska vi komma överens om att inte på
minsta sätt lägga oss i den här affären?
— Ja, det tycker jag allt! svarade Ertz.
— Ger du mig din hand på det, Ertz?
— Här! sade Ertz.
— Då talar jag med Crusius i kväll! sade herr Oldberg
och försvann; men nu måste Ertz ta ännu en lager, och på
det viset blev han slutligen lite på kulan och skrattade så
gott, som om han gjort en krönika! Ty så godmodig var
han! I grund och botten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
