- Project Runeberg -  Landsorts-bohème /
102

(1928) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 13. Om mordet på den gamla änkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102

— På de djuriska instinkterna! svarade konstapeln.

— Vad i Herrans Jesu Kristi namn menar konstapeln?
skrek herr Oldberg, likblek av vrede.

— Herren Jesus Kristus, född av jungfru Maria,
korsfäst av Pontius Pilatus, nederstigen till helvetet, på tredje
dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till
himmelen, sittande på Gud Faders högra hand, därifrån
dömande levande och döda, han, mina herrar, han är den,
som herrarna bekämpar, hans välde i människornas hjärtan
vilja herrarna störta, och den konung, herrarna tjänar, det
är Djävulen, lögnens furste och det godas motståndare! Ett
mycket dåligt arbete, mina herrar, mycket, mycket sorgligt
och dåligt. Var det något ytterligare, som önskades?

— Hur vågar konstapeln säga något dylikt? skummade
herr Oldberg.

— Därför att jag är en gammal polis! svarade
konstapeln.

— Ger det rätt att påstå ...

— Det ger erfarenhet om människorna.

— Vi kämpa för rättvisa, herr konstapel! Var god och
minns det!

— Vad för slags rättvisa?

— Lika rätt för alla!

— Jo jo! sade konstapeln. Han tyckte det, han, som
tog gumman Ersdotter, också, och därför blev han mördare.
Nej, mina herrar, en gammal polis lurar ni inte! Men jag
skall säga herrarna, att det här samhället, det känner jag.
Förr i världen hade vi anständiga mord, men nu florerar
lustmord och självmord. Det finns en liten sak i det här
mordet, som gör det inte så alldeles omöjligt, ser herrarna,
att det är en bildad person, som har varit inblandad. Jag
tror redaktörn blir storögd! Jag säger inte mer i kväll.

Den gamle konstapeln slog med pekfingret i bordet.

— Kom ihåg ett ord, mina herrar! Det här samhället

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:59:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/loboheme/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free