Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 13. Om mordet på den gamla änkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
och genomgående rubrik, och på måndag börja vi med en
liten dikt av mig.
— En dikt? sade herr Oldberg förvånad.
— Ja, en liten uppklarerande dikt, som ger en
principiell innebörd åt det hela.
— Är det den, redaktörn har i hand?
— Ja, och jag skall läsa upp den.
— Är den lång, vi ha en massa kommunalstämmor på
måndag, och jag tänkte, vi skulle slippa undan med åtta
spalter, sade herr Oldberg, lite bekymrad.
— Det får ni göra efter behag, min käre Oldberg, men
dikten ska in först och främst. Den lyder så här!
Mikael Habstadius slog ut med högra handen och läste,
medan herr Oldberg tuggade på sin lilla pennstump.
Memento!
I samhällets skugga trives
mång planta av brott och nöd,
vars frukter, när tillfälle gives,
bli orsak till människors död.
Men kunna vi därför harmas
och samhället skulden ge?
Månn skulden kan vara de armas,
som aldrig en solglimt få se?
Nej, samhället måste vara,
av ordning och lagar byggt,
och för att hindra var fara
skall samhället hållas snyggt.
Och därför skall samhällslagen
likt vidöppna fönster stå
och allestäds insläppa dagen
och sol ifrån himlen blå.
Ve dem, som ej folket unna
upplysningens, frihetens ljus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
