Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 14. Om fröken Anna Stadenberg och ett källarrum samt vad som där hände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
färg, någonting rnjukt, fylligt, närande, om man sä får säga,
och därtill kommo ögonens starkt blåa och läpparnas lika
starkt röda färg. Men det halmblonda håret var egendomligt
nog kortklippt.
Fröken Stadenbergs far hade varit alkoholist, och hennes
mor hade varit en bonddotter. Först dog modern, och fadern
förföll. De sista åren av sitt liv hade han synts på stadens
gator iförd lång redingot, slokhatt och storstövlar, med i dem
instoppade grå byxor, och det magra ansiktet hade runnit
ner på bröstet i ett grönt och tovigt skägg. Han tillhörde
den talrika klass av svenskar, om vilka man säger, att de
äro misslyckade eller brustna genier, därför att man icke
vill vidgå, att man låtit dupera sig av deras prat och lånat
dem nödiga medel att förfalla utan eget besvär. Av sin
förfallne far hade fröken Stadenberg ärvt en själ, full av dåliga
instinkter, samt av sin mor en kropp, full av krafter att
skaffa dessa instinkter näring och tillfredsställelse.
Hon trivdes därför mycket gott i detta samhällets
underjordiska och nattliga liv, och hon var beredd att göra vad
som helst för att skaffa sig de njutningar, som hon ansåg
sig ha full rätt att fordra av tillvaron.
Nu öppnades dörren, och Mikael Habstadius trädde in
i rummet. Han hade en elektrisk ficklampa i handen. Han
vred på knappen vid dörren, och rummet blev ljust. Sen
hängde han upp röck och hatt.
Fröken Stadenberg hade emellertid kastat boken, rest sig,
gäspat, blundat och sträckt på sig. När hon åter slog upp
ögonen, tittade hon på Mikael Habstadius, ryckte till och
tittade skarpare, flög opp, ut på golvet, stannade
framåtlutad med stirrande ögon, pekade på hans huvud och ropade:
— Nej men, karl! Vad har du gjort med ditt hår?
Mikael Habstadius var så djupt inne i sina drömmar om
den effekt, hans dikt skulle göra i landet, att han alldeles
inte kom ihåg hårfärgens övergång från svart till vitt. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
