Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 14. Om fröken Anna Stadenberg och ett källarrum samt vad som där hände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
tog sig därför frånvarande åt huvudet och utropade;
samtidigt fäktande med höger arm:
I samhällets skugga trives
mång planta av brott och nöd,
vars frukter, när tillfälle gives,
bli orsak till människors död .. .
Men fröken Stadenberg tog ett säkert grepp i hans
snag-giga peruk och ledde honom fram till spegeln.
— Ser du, va? ropade hon. Du är ju alldeles vithårig!
— Nå, än sen? svarade Mikael Habstadius. Har du sett
någon människa, som inte skiftar färg en gång i
decenniet, va?
— Det säger jag ingenting om! sade fröken Stadenberg.
En gång vart tionde år! Men att en karl, som är
svart-hårig, då han går hemifrån på morgonen, är vithårig, då
han kommer tillbaka på kvällen, det... vet du ... det måste
vara sjukligt!
— Sjukligt! utropade Mikael Habstadius, skrattande.
Tvärtom! Det visar, att jag har en själ, som har min
kropp i den fullständigaste makt. I morse, då jag gick
hemifrån, behövde jag ha svart hår! Därför hade jag svart
hår. I kväll behöver jag ha vitt hår. Därför har jag vitt
hår!
— Och i morgon bitti? frågade fröken Stadenberg.
— Hädanefter, svarade Mikael Habstadius, kommer jag
alltid att ha vitt hår. För nu har jag råd till det!
— Var det det, du menade med telefonbudet? frågade
fröken Stadenberg.
— Det var det, mitt barn, just det var det! Nu har jag
råd att ha vitt hår, att bli stadsfullmäktig och att betala
min skuld till dig.
Vid denna förklaring steg fröken Stadenberg ut på golvet,
8. — Nordström. Landsorts-bohème.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
